fredag 29 december 2017

Gjorde mej klar för att gå ut och äta med en som bjöd mej på middag.

I bland så är jag så kluven i vissa saker.Speciellt då mitt huvud säger mej en sak,samtidigt som mitt inre säger mej något annat.Som oftast är helt tvärtom mot vad det som finns i mitt huvud säger mej.Där jag försöker ha mitt förnuft och inga känslor bestämmer åt mej.Men jag har alltid varit en sån känslomänniska som gått helt på vad jag känner.Och då inte kunnat se och förstå vad som är bra för mej och absolut inte kunnat se det som inte är bra för mej själv.Jag har varit väldigt spontan och inte tänkt mej för,då det kommer till det manliga varelserna.Jag har hållit på dom senaste tiden nu året,med att jobba på att bara tänka med mitt huvud när det gäller killar.Att vara reserverad,att inte känna,att inte gå på känslan.För att förklara kort att inte ha nått med killar alls egentligen att göra.På grund av så många saker som jag inte orkar skriva om här nu för då kommer det ta timmar att skriva hihi..I ärlighetens namn så är jag LIVRÄDD för att få känslor för nån och träffa nån kille som bara får mej att känna mej värdelös och jag börjar må dåligt.Näe jag vill bara få må bra! Det är mycket rädsla för sånt här,som också får mej att dra mej undan och dra mej ur om jag får kontakt med nån kille.Och jag får som en mur omkring mej där jag inte släpper in personen.Så att jag kan uppfattas kall som människa.Men egentligen så är jag allt annat än kall.
Nu i kväll i alla fall så fick jag mej ett ryck.Att jag sa ja till en kille som frågat mej många gånger om han får bjuda ut mej på middag.Jag sitter hemma så jävla mycket och gör typ inget som gå ut och äta,gå på fest eller krogen.Jag vart som rastlös,som att jag vill att nått spännande ska hända.Så jag sa bara, jaa jag kan följa med dej i kväll och äta i stan.Jag gick och duschade,sminkade mej och gjorde mej i ordning.
Va på jätte bra humör.Men när jag var klar så kom tankarna va faan håller jag på med.Det här kommer bara bli fel.Alltså inte fel att vi inte kommer ha trevligt.Det lär vi säkert ha.Men jag började bara känna att jag klarar inte det här.Så jag skickade ett sms till han och sa som det var att jag inte kan träffa han.Även om vi bara ska ut och äta mat.Och även om man bara kan vara vänner.Men jag får bara panik.I bland känns det faan som det är nått fel på mej.När jag är så himla kluven i bland.Jag har försökt skriva så ärligt jag bara kan till han.Men jag kan förstå att det inte är lätt för andra att förstå sånt här.
Nu blir det att se på Netflix för mej i alla fall i stället.
Och vräka i mej en massa godis.
Byta om till myskläder och krypa upp i soffan.
Hemma där jag trivs och kan vara för mej själv.
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar